I dag är det sista dagen på det här året. Vi har bott här i Sverige ett halvt år nu. Smekmånaden ska väl vara över nu tror jag, om man ska tro det jag har hört om hur man "återanpassar sig" efter en längre tids utlandsboende. Jag tror faktiskt att det stämmer rätt bra.
Vår första sommar i Sverige började med bad i sjöar, auktioner på landsbygden, besök vid 4H gårdar, fikastunder med alla grannarna i lekparken och framförallt den spännande jakten på vårt nya café. Men som nyinflyttade i landet, innebar den mycket annat praktiskt också, besök på skattemyndigheten för att bli inskrivna i landet, otaliga brev och telefonsamtal till försäkringskassan för att bli inskrivna även hos dem, anmälan till kommunen för att få dagisplats och plats i förskoleklass till barnen.
Sen kom hösten, den underbart vackra hösten med ett fyrverkeri av färger och härlig frisk luft. Vi beslutade oss för att lägga caféplanerna på hyllan och se oss om efter "vanliga" jobb i stället. Barnen skolades in på dagis och skola och allt gick över förväntan. Vi tog många och långa promenader i skogen med kaffe termos i ryggsäcken, "mamma mu" och "lilla spöket laban" på bio med barnen och flera trevliga återseenden av gamla kompisar.
Sen kom vintern, med snö, kyla och mörker. Snön blev inte långvarig, men den var rejäl och vi hann inviga våra nyinköpta pulkor och göra ett antal snöänglar. Barnen som knappt tidigare har upplevt snö, var överlyckliga och kunde inte få nog av den. Vi har fått fira lucia med barnen på dagis och upplevt skolans julavslutning i missionskyrkan med svenska julsånger.Att hitta jobb här i Sverige var svårare än vi hade trott. Vi lyckades flytta hem mitt i en lågkonjunktur. Men det förmånliga reglerna som finns här i Sverige erbjuder föräldrar att få viss ekonomisk ersättning i form av sk föräldrardagar, trots att barnen är födda utomlands. Vi har därför haft möjlighet att kombinera vårt arbetssökande med att vara tillsammans mycket med våra barn.
Några kontraster som är tydliga här i Sverige jämfört med vårt liv i Spanien är framförallt kylan och mörkret. Det känns inte så lockande att gå till lekparken klockan fyra på eftermiddagen i december månad. Det var något som vi ofta gjorde när vi levde i Spanien. När jag möter människor på gatan, slår dom undan blicken och hälsar inte. Det gjorde man i Spanien. Likaså hälsade spanjorerna ofta på sina medmänniskor i hissen, i väntrummet eller när man kliver in eller går ut från ett café. Det var lite gladare mer uppslupen stämning på något sätt. I Sverige är det lugnare tempo i trafiken och bilarna stannar och släpper fram mig när jag närmar mig ett övergångställe. Det finns cyklister överallt men dom följer inga regler. Livsfarliga är dom om man är gångtrafikant! Cyklister såg man inte röken av där vi bodde i Spanien. Vi kan välja mellan minimjölk, lättmjölk, mellanmjölk, röd mjölk och gammaldags mjölk i vår lilla ica butik runt hörnet. Det finns också flera ekologiska mjölkalternativ att välja bland. Sen kan man ju fråga sig varför det måste finnas så otroligt många alternativ av mjölk att välja mellan. Barnen får vara utomhus och leka på dagis och skola i åtminstone 1-2 timmar varje dag, oavsett väder. På 3-åringens dagis i Spanien gick man inte ut och lekte under vinterhalvåret eftersom det var för blött i marken för utomhuslek sa fröknarna. Fredagens glasspinne efter maten på dagis är inräknad i veckointaget av kalorier i kommunens matsedel. Hoppsan! Våra barn får ibland glass efter maten här hemma också, hur blir det då? Får inte andra svenska barn glass efter maten i bland? Nog om det. Sist men inte minst så har vi upptäckt att man kan ringa ett speciellt telefonnummer för att slippa alla samtal från telefonförsäljare, något som faktiskt är välbehövligt när man vid flera tillfällen har fått telefonförsäljare på tråden en söndagmorgon.
Det är svårt att bara se till fördelarna eller nackdelarna med att bo i respektive land. Tiden vi hade i Spanien var den hittills bästa perioden i mitt liv. Beslutet att flytta tillbaks till Sverige känns ändå fortfarande helt rätt och jag känner att det är här jag vill leva nu. Jag känner mig hemma här. Trots mörkret och kylan. Men vem vet hur jag känner om några år. Eller kanske redan om några månader. För kanske är smekmånaden inte är över riktigt ännu. Det återstår att se.
Läs även andra bloggares åsikter om reflektioner, utlandssvensk, hemflytt, spanien, bo i spanien, bosatt utomlands, flytta till Sverige, återanpassning,
