Svenska grannar

När vi bodde i Spanien, hade vi väldigt lite kontakt med våra grannar i huset. Det bodde faktiskt inte särskilt många fast boende i vårt hus. De flesta av lägenheterna hyrdes ut till semesterfirare från olika delar av Europa. När jag tänker tillbaks på andra bostäder jag har bott i, förut då vi bodde i Sverige, har jag svårt att minnas mina grannar. Man såg nästan aldrig till dom och på sin höjd hälsade man flyktigt på varandra. Jag trodde nog att det var så det "skulle vara", för det är så det alltid har varit där vi har bott. Tills nu.

Vi har bott i vårt nya hem i ca två veckor. Redan första dagen när vi höll på att bära in möblerna började jag ana att saker och ting var lite annorlunda bland grannarna här. Grannarna i trappen kom till dörren och hälsade oss välkomna. Ute på gården har folk kommit fram och tagit i hand och presenterat sig och sagt, "ja, vi har hört att det är ni som har flyttat in här nu, välkomna hit!" I dag när vi var ute med barnen på lekplatsen här på gården, kom ett par som bor i huset bredvid fram och frågade om vi ville dricka kaffe och äta nybakad äppelkaka tillsammans med dom. Bäst som vi satt där och fikade, strömmade fler grannar med barn till och plötsligt var vi 7 personer plus en massa små barn som satt där och fikade tillsammans!

Är det så här man gör nu för tiden? Jag undrar om det är för att vi är föräldrar nu som gör att kontakten med grannarna blir annorlunda än tidigare? För det var ju faktiskt så att alla som satt vid bordet hade barn. När man har barn har man ju en gemensam nämnare som gör att kontakten blir mycket enklare. Men oavsett anledning, så är det himla trevligt att så snabbt få bli en del av gemenskapen.

Läs även andra bloggares åsikter om hemflytt, grannar, grannsämja, fika,