Som jag har berättat tidigare har vi fått tips om ett café som är till salu. Nu har vi varit där och tittat och ja, jag vet inte om det skulle kunna vara något för oss.
Stället behöver en ansiktslyftning, men grunden är fin. Det är ca 100 kvadratmeter stort, där caféytan består av ungefär hälften av denna ytan. Där bakom finns ett separat litet diskrum, ett städförråd, ett omklädningsrum, några olika mindre förråd och ett beredningsrum för bakning samt tillredning av sallader & smörgåsar. Vårt förra café var ungefär lika stort till ytan vad gäller själva caféytan, medan våra bakom utrymmen bestod bara av ett pyttelitet arbetskök och inget mer. Så det här skulle kunna vara ett ställe som vi skulle kunna växa lite med. Kanske inte vad gäller antaler sittande gäster, men definitivt vad gäller sortimentet och försäljning på "take away". Beredningsytan är så pass mycket större att vi skulle ha betydligt större möjligheter att klara av större volymer.
Men, det finns en hel del frågetecken som vi håller på att försöka få klarhet i nu, så därför vet jag inte om det här stället är rätt för oss eller inte. Men vi har flera krokar ute, så någonstans ska det nog nappa tillslut!
Läs även andra bloggares åsikter om
café,
överlåtelse,
försäljning,
affärsöverlåtesle,
salu,
Läs även andra bloggares åsikter om Sigtuna, caféer, utflyktsmål,
Vi har varit och hälsat på i en vikingaby! Det blev en spännande dag för både oss och barnen, där det kändes som vi klev in i en annan tid. Barnen fick prova på att kavla ut och grädda bröd, se hur smeden arbetade, lära sig fornskrift, se hur man gör glaspärlor i en lerugn, se vilka lekar man lekte, skjuta pilbåge och höra berättelser om livet förr i tiden. Vi fick också se hur man färgade kläder i grytor fyllda med gul lök!
Blåbären har börjat mogna! Vi upptäckte det nu i kväll när vi tog en liten promenad tillsammans med barnen i skogen. Förutom blåbär hittade vi lite smultron också. Det här med att kunna gå i skogen och plocka bär och stoppa det i munnan på en gång eller samla dom i en hink, det tycker barnen är jätte spännande. Det är ju ingenting som dom är vana vid. Å andra sidan är ju dom i stället vana vid apelsiner som trillar ner från träden när man är ute och går på Marbellas gator, eller bananklasar utanför huset.
Nu är vi här i Sverige och den här gången ska vi inte åka tillbaks till Spanien om två veckor igen. Ännu så länge känns det lite overkligt att vi faktiskt har kommit för att stanna, att det är här vi ska bo nu. Vi bor hos mina svärföräldrar i några veckor till, innan vi får tillgång till vår bostad.
