I dag har jag berättat för några av våra stamgäster att vi ska flytta hem och att det är andra som kommer driva vidare det café vi startade för 7 år sedan.
Vi har gäster som har kommit och fikat hos oss i princip varje dag sedan vi öppnade. Undrar om det kommer bli så när vi öppnar vårt nästa café i Sverige, att vi kommer ha stamgäster som kommer till oss varje dag för att fika. Jag tror inte det faktiskt, men jag hoppas att jag har fel.
Det är så kul med riktiga stammisar. Dom kommer in, hälsar på oss och slår sig ner vid ett bord och väntar på att vi ska servera dom deras "vanliga". Sen kommer nästa stammis in genom dörren och ropar hej till oss, hälsar glatt på sina medstammisar vid bordet brevid och slår sig sedan ner och väntar på att få sitt vanliga serverat. Så fortsätter det hela förmiddagen i princip. Stammisarna nickar hejdå till varandra när det är dags att gå och innan dom går ut genom dörren säger dom hejdå till oss också. Jag gillar verkligen att det blir en sådan personlig stämning, helmysigt faktiskt!
Läs även andra bloggares åsikter om cafe, cafegäster, stamkunder, fika, amelias cafe
fredag, mars 28, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag tror att längtan till sverige är större när ens make/maka är svensk oxâ. Det är min lilla teori. Speciellt när man har barn sâ finns önskan att vidarbefodra sitt kulturarv. Jag önskar er all lycka till och hoppas att allt faller pâ plats som ni vill ha det.
Konstigt nog längtar varken jag eller maken till Sverige, då har vi ändå bott utomlands 12 år nu. Men jag ser gärna att barnen kan få några år i Sverige, för att verkligen känna hur det är att leva och bo där. Kanske när de går high school.
åh vad spännande att ni ska flytta hem igen! Ska bli kul att följa er under tiden!
kram
dosiss
Det tror jag också. Det har nog alltid funnits inom oss, en vetskap om att vi någongång vill bo i Sverige igen, men när det skulle ske har vi inte funderat så mycket på. Det är nog det senaste året som vi båda har känt att det börjar bli dags och det har mycket att göra med barnen.
eastcoastmom
Skönt att ni båda känner så. Det måste vara väldigt slitsamt i de fall där en känner en stark längtan att återvända medan den andra känner tvärtom. Det låter ju som en bra ide att låta dom få prova att bo i Sverige när dom blir lite större.
Cissi
Men hej! Vad glad jag blev att se dig! Hur har du det nuförtiden?
Ja, det är med lite skräckblandad förtjusning när jag tänker på det hela. Men det känns lite som ett nytt äventyr faktiskt. Kram!
Skicka en kommentar