Ägarinnan till en av butikerna som ligger brevid vårt café kom in och beställde kaffe till sig och sina anställda i dag. Det har hon gjort till och från under alla dessa år. Vi pratar ytterst lite med varandra, hälsar artigt och byter några ord då och då. Hon kommer in och beställer sitt kaffe, betalar och sen skyndar hon sig tillbaks till sin lilla butik igen. Överenskommelsen är att vi gör deras kaffe så fort vi har tid och sedan går vi över med det till dom. Det passar bra för både dom och oss att göra så.I dag när jag kom dit med deras kaffe, så berättade jag att vi har sålt och ska flytta till Sverige. Naturligtvis kände hon ju redan till det, eftersom det pratas endel i "grannskapet". Men vi småpratade i alla fall lite kring det. Helt plötsligt ser jag att hon börjar gråta. Hjälp! Vad gör jag nu? Jag blev lite ställd för det kom så oväntat. Men naturligtvis känns det ju positivt att vi kommer bli saknade av grannarna!
Läs även andra bloggares åsikter om amelias café, cafégäster, hemflytt, kaffe,
4 kommentarer:
Ibland vet man verkligen inte vilka starka avtryck man gör hos folk ...
Jag gör ett litet avtryck här ;) - kommer gärna tebax & gör fler // PiM
Ett gott betyg till er tycker jag. Det lâter ju konstigt när jag skriver det men jag hoppas att du förstâr vad jag menar. Pim skrev det jag ville skriva "hytter med näven" ;).
Jallans vilket gott kaffe ni måste göra!
pim
Ja, kom tillbaks vettja!
dosiss
Jag förstår vad du menar :)
karlavagnen
Ja, precis!!! Ha, ha, ha :)
Skämt å sido, jag tror nog att hon blev berörd över tanken på att det kommer bli en förändring. Vi har ju varit där i så många år nu och hon har följt oss från dag ett (hon ser rätt in i cafét från sin butik). Hon har sett mina barn från dess att dom var bebisar (dom har ju vuxit upp på café mer eller mindre).
Skicka en kommentar