Café avslut

Det blev en känslomässigt ganska ansträngande dag i går.

Dagen började med att jag först upptäckte att jag hade glömt 5-åringens skolväska hemma med hennes mellanmål. Lyckades lösa det genom att handla lite mellanmål på ett "lekland" som ligger brevid skolan. Jag fick med mig en alldeles nybakad croissant och ett päron därifrån, så lilltjejen blev nöjd trots missödet. Väl vid skolan upptäckte jag att jag hade lämnat kvar min handväska på "leklandet" och fick skynda mig tillbaka dit, som tur var hade dom tagit hand om den. Det var ju tydligt att mina tankar var någon helt annanstans i går morse.

På cafét gick det bättre än jag hade trott, jag lyckades hålla mig från att låta känslorna ta överhanden och kunde krama om våra stamkunder utan att bli alltför sentimental.

Vi fick en fin liten tavla av en av våra stamkunder och den kommer nog få sitta på väggen i vårt nästa café i sverige, som ett litet minne av vår tid här!



Vi hade bakat en stor plåt med brownies som vi täckte med chokladicing och skar i en massa mindre bitar som vi sedan bjöd alla kunderna på.

Killarna valde att lämna oss själva innan luchen skulle starta så att vi fick eftermiddagen för oss själva. Det kändes bra att kunna få avsluta på egen hand i lite mer lugn och ro, så det uppskattade vi.

När dagen var slut plockade vi med oss våra sista saker och sen gick vi runt bland grannarna och sa adjö. I går kväll kände jag mig för första gången den här veckan, riktigt lugn. Det var som all anspänning och stress jag har känt senaste tiden, allt som skulle hinnas med innan den här sista dagen, bara försvann. Det känns faktiskt lite grann som en lättnad, konstigt nog. Vi har ju gjort allt vi har kunnat för att lära killarna så mycket som möjligt om verksamheten. Nu är det upp till dom att driva stället vidare, så som dom vill och vi kan i stället sätta i gång med planeringen inför vår egen framtid.

Läs även andra bloggares åsikter om amelias café, cafégäster, utlandssvensk,